THE BIG FIVE:

Femfaktorteorin, eller Big-Five-teorin, är inom psykologin en personlighetsteori som har sin utgångspunkt i att människors personligheter har urskiljbara, universella drag som inte är kultur- eller situationsberoende. Femfaktorteorin särskiljer fem faktorer som styr dessa drag, som man studerar och som man menar är centrala för personligheten. Teorin utvecklades ur traitteorin av bland annat Gordon Allport, Hans Eysenck och Raymond Cattell. Teorin används ofta när man konstruerar personlighetstest, och är i det sammanhanget ovanlig i den meningen att det finns visst empiriskt stöd för teorin. Dagsform spelar in och man kan ha olika grader av de fem egenskaperna. De fem faktorerna brukar för hågkomstens skull benämnas med akronymen OCEAN (eller alternativt CANOE) för de engelska namnen på faktorerna, och är följande (med förslag på översättning inom parentes):
 

1. Openness (öppenhet) - att uppskatta konst, känslor, äventyr, ovanliga idéer, fantasi, nyfikenhet, och omväxlande erfarenheter.
    
2. Conscientiousness (samvetsgrannhet) - en tendens att vara självdisciplinerad, agera plikttroget, målinriktning; att planera snarare än att agera spontant.
    
3. Extraversion - energi, positiva känslor, självsäkerhet, och en tendens att söka stimulans och andras sällskap.
    
4. Agreeableness (vänlighet, värme) - en tendens att vara medkännande och samarbetsvillig snarare än misstänksam och fientligt inställd mot andra.
    
5. Neuroticism – tendens att lätt kunna uppleva obehagliga känslor som till exempel ilska, ångest, depression, eller sårbarhet; ibland kallad emotionell instabilitet.